Blomkålssoppa med baconkrisp

Kenta snubblar fram genom matsedeln. Ramlar i fällan. Kan Stoffa klara skivan?


Ödesdigert

Aj!
Kenta snubblar och nästan ramlar tvärsöver den svarta katten som rusar ut ur matsalen.
"Vad i hela friden? Serverar de fisk idag igen? Inte direkt mums för Måns i den här restaurangen, men varför var katten SÅ panikslagen?"
Kenta girar in under stegen som står lutad mot väggen och tar ett språng förbi alla som köar för dagens rätt. Ingen dagens idag - det får bli en veckans istället: blomkålssoppa.
Någonstans - kanske ute i köket - hörs ett brak, krassh och SPLITTER! Som om en spegel just gått i kras.
Soppan är gråblek, men det behöver inte betyda något. Den är inte måndagstjock längre, det bådar ju gott.
Gott?
Nej.
Tapetklistret liksom slajmar sig fast vid skeden.
Här och var kämpar små blomkålsbuketter i en dödsdömd dans innan de med en gurglande rossling sjunker ner i gyttjan.
Kväljande klister limmar ihop Kentas trut.
"Mmmmfghhhh! Gnnnnnrrrrfh???"

(Visste K för mycket?)

Veckans pasta: yoghurtmarinerad kyckling. Sej inbakad med örtsås & kokt potatis.

Stoffa blir grundlurad av hårig Kock. Kenta bidar sin tid...

Yoghurt Schmogurt
Jag har i min enfald trott att det snart är vår och lökdags. Iallafall så växte sig mina smaklökar starka och frodiga så länge jag höll mig borta från Djungeln (läs: Personalmatsalen).
Nu när man äntligen vågat sig in där igen, bland apor i kockmössor och håriga nävar fulla av machetes, får man sitt straff. Lökarna vissnar och livslusten torkas bort i servetten.
Youghurtmarinerad kyckling lät hoppingivande, som ett daggfriskt äpple under elementet på en smutsigt sjukhemsgolv.
Att man aldrig lär sig.
Sedan när kan apor laga mat?

Fisk Shmisk
Varför?
Den såg ut som förra veckans panerade styggelse med den lömskt dolda mjukostsnaran som klämde åt Kentas hals. (Upplevelsen var så ryslig att den inte ens kunde beskrivas - det gällde bara att snabbt ta sig till akuten eller toaletten, whichever comes first.)
Den låg i en beige sörja full av rosa och röda prickar - välbekant syn för alla som någon gång varit alldeles alldeles förfärligt överförfriskade.
Den smakade wettexduk med menlös mjukost.
Den luktade ingenting.
Den gick att svälja. Det var allt.

Interim.

Av en ynka liten räka
Kenta börja vinterkräka
Stoffa syns inte alls till
är hon död såsom en sill?
Var det slutar vet ju ingen
kanske är det slut med pingen
eller kommer de tillbaka
och åter vågar maten smaka?

Sunshine chilisoppa med dessert. Löksoppa.

Läget börjar bli kritiskt. Kocken har slipat knivarna. Kenta äter en hippiesoppa och Stoffa verkar ha hamnat i en helt annan sorts soppa...

Ur lappskojsen - i soppan
Katastrofen slog till igår. Yr och drogad hamnade Kenta i bakhåll i Matsalen och hann inte kasta sig undan när Kocken avlossade lappskojsen. Begravd under en lavin av lilagrått potatismos med köttslamsor tog det 24 timmar innan Kenta lyckats kravla sig ut ur smöjan, spotta ut några köttflisor och kolla att inget är brutet.
Sedan var det dags för hittepå-soppa! Eller vad ska man säga om en maträtt som kallar sig Sunshine chili-soppa?
Lagad av ett par glada hippiesystrar som fått punka utanför Matsalen och blivit tvångsvärvade till kökstjänst?
Eller av Kocken som fallit på eget grepp och inhalerat (kanske halsblossat!) av "kryddorna"?
Eller har Kocken en annan, ondskefullare, anledning att vara glad?
Hursomhelst var soppan god. Gott om grönsaker, en och annan bit kyckling (randig, underligt nog) och en liten nätt smak av apelsin.
Det var dagens husmanskost. Dagens främmande kök var "Stekt falukorv med bruna bönor". Ja, vad ska man säga om DET då?

En dag i djungeln
Efter en rejäl whiskybläcka som suttit i i nån vecka har man så ansamlat den kraft som krävs för att bege sig in i Personalmatsalens ångande, vilda djungel. En djungel där man ibland önskar att hellre låta sig ätas än att äta.
Denna gång blev det magplask rakt ner i ett brunmurrigt träsk av lök.
Löksoppa.
Smaka på ordet.
Skulle det inte kunna vara lite gott, med krutonger till och en klick creme fraiche?
Jodå.
Löken ringlar sig som vattenkobror i träsket.
Sväljer kallsup efter kallsup.
Alltmedan Kocken står bakom mig med djungelkniven redo.
Snart är jag mätt och traskar ut ur djungeln och in på kontoret igen.
Hela eftermiddagen sitter jag böjd över tangentbordet, medan djungelapor ömsom tjattrar, ömsom vrålar i magen, till omgivningens stora förtret.
Kocken petar hånskrattande naglarna med en machete i Köket.

Vegetarisk buffé.

Kenta flyr i panik. Halkar i något rött, vad är det för sörja? Var är Stoffa? Herregud! Det är väl inte ... BLOD?

Kocken närmar sig obönhörligt. Väser: "Käka morotsbiff eller käka bly!"
Golvet gungar. Kenta är yr och vet inte längre vad som är sant och vad som bara är en feberdröm.
Sätter sig ner och - käkar morotsbiff. Den röda sörjan visar sig vara tomatsalsa. Kocken försvinner som en dimma som lättar. Var det bara en dröm? Eller har de drygat ut det vegetariska med andra - öh... vegetariska stoffer?
Vårrullarna krullar sig på maggotriset, verkar vilja säga Kenta något, men överröstas av ett stökigt gäng falaflar som hoppar simhopp i vitlökssåsen.
Matsalen börjar snurra igen.
"Stoffa! Jamårilla! Hjälp! Jammorrilla!"

Wok.

Kenta åker bergochdalbana bland matassociationerna. Stoffa är mystiskt försvunnen, kanske kastad i brunnen?

Vet du hur det låter när en katt kräks? Eller har du åtminstone hört dunket från en fiskebåt?
Det låter ungefär så här: wok-wok-wok-wok-wok-wok-wok-wok-wok!
Det är ett varningsljud. Som jag ignorerade.
"Jaha, wok, det var länge sen jag provade den, den ser ju ut att ha schysta grönsaker och hyfsat mycket kyckling. Nåväl, riset är maggots som vanligt, men jag behöver ju inte ta så mycket, jag tar mera sallad istället."
Minnet av det fasansfulla plågar mig. Jag blir alldeles matt och svag i hela kroppen. Det svartnar för ögonen.
Första tuggan: Det är inte kyckling. Herregud, det är inte kyckling...
Fort! Dränk eländet i sambal! Matsalens Första Hjälpen!
Andra tuggan: Inget smakämne i världen kan råda bot på fläskslemmets konsistens.
Men salladen då?
Tredje tuggan: HUR lyckas Kocken tortera fram strumpsur smak ur vitkål? Bönsalladen i rosa sås ser ut som en illustration av vinterkräksjuka.
Försöker förtvivlat få bilderna av gatupizza att försvinna ur mitt medvetande.
Jag segnar ner mot matsalsgolvet.
Åh neeeeej, där kommer han!
Kocken!

Sallad. (Champinjonsoppa)

Stoffa klöks i salladslandet. Kenta räds Kocken, syns ej till.

Finn 1 rätt:
Eldorados svarta oliver med rynkor
Gummiartad, kall kycklingpaj
Vissen ruccola, som små gröna slokhattar
Vikt tunnbröd med solgul julost från ifjol
Hårda, vattniga tomatklyftor
Tärnad syrlig ”fetaost” (ha ha)
Klyftpotatis med timjan
Vitkålssallad från Helvetet

Rätt svar: Klyftpotatisen.

Ty övrig föda var knappt ätbar. Vitkålssalladen beskare än Swedish Bitters (gömde jag i servetten).
Får stärka mig med whisky (minst 12 cl) när jag kommer hem
- och en rejäl middag på favoritrestaurangen.


Haaaavet är djupt!
"Hysch! Jag hörde något! Var det Kocken som gick förbi?"
Kenta simmar runt i champinjonsoppans bottenslam. Grodmansdräkten är som en andra hud. Kenta smälter in i bakgrunden. En perfekt "cover".
Det gäller bara se upp så att burkchampinjonerna som nyttjats till att dryga ut fredagssoppan inte skymmer sikten. (Soppan är stuvning på måndag och blir gradvis tunnare och tunnare framåt fredagslunchen.)
Runt, runt, som en guldfisk simmar Kenta. Det är ingen risk att man bränner sig på den fickljumma soppan. Ibland rör simfötterna upp lite mjölredning på botten, men så klarnar sikten igen.
"Kocken syns inte till. Så fort jag är säker på att han gått hivar jag mig upp på en osaltad brödskiva och flyr Matsalen."